”Ingen frisk kvinna mördar en okänd”

Rättsläkaren Gunilla Bring: Ingen mentalt frisk kvinna mördar för henne okända människor…
…Advokat Pelle Svensson: Det finns kvinnor i terroristgrupper, och de dödar okända.

Denna inledning kommer från en artikel skriven av Katarina Norqvist 1989-03-31 för Västerbottens Kuriren.

Vad Pelle Svensson och Gunilla Bring är inblandade i är efterspelet till Åmselemorden.
Du kan läsa artikeln här.

Det var en ren slump att jag snubblade på denna artikel och den fick mig att tänka lite. Om nu detta horribla trippelmord hänt nu 2009 istället för 1988, hade Marita Routalammi lyckats att gråta sig fri från ett hårdare straff ?
Skulle hon idag lyckas övertyga rätten att också hon var ett offer för Juha? Att hon blivit tvingad? Eller skulle rätten se henne som en likvärdig brottsling jämte Juha?

Marita & Juha

Tillbaka till Gunilla Bring. Jag är skrämd av hennes uttalanden under rättegången.
“Vid hovrättsförhandlingarnas tredje dag i Åmsele-målet, redogjorde rättsläkare Gunilla Bring, som sakkunnig, för forskning som visar att ingen mentalt frisk kvinnan någonsin begått ett brutalt mord på en för henne okänd person.”

Okej att detta tog plats i en rättssal 1989, men Gunilla som baserat sin åsikt på material på statistik från hela Norden, samt även England och Skottland.
Med denna statistik kom Gunilla fram till bla följande: kvinnor som blir brottslingar, inte blir det av eget val. Det är alltid män som på ett eller annat sätt leder in kvinnan på brottsligheten, att kvinnor generellt begår färre våldsbrott än män. Och i de fall det skett har kvinnan känt offret, ofta mycket nära, och att hon blivit provocerad av offret att döda.

Myra Hindley

Undrar just hur Gunilla skulle ställa sig inför kvinnor som mördat, så som Myra Hindley som  inte hade några problem överhuvudtaget att mörda okända ? Det grymma med brotten Myra och hennes pojkvän Ian Brady utförde var att de riktades mot barn.
Myra Hindleys brott var ju kända 1989, de kanske inte var med i den statistik som Gunilla använde ?

Om nu detta kunde ges som sakkunnigt vittnesmål 1989, hur mycket av denna bild av den åtalade kvinnan som ett offer istället för en kallhamrad kriminell och även i vissa fall mördare, lever kvar i rättssalen och hos de som dömer ?

När ska de kvinnor som begår allvarliga brutala beräknade brott få en likhet inför lagen ?
De är inte svaga och värnlösa, brotten de har begått är överlagda, iskallt och empatilöst utförda.
Gör en man likadant så är det ingen snack om saken, han får enkel biljett till Kumla eller Hall.