Misshandlar du ditt barn ?
NEJ, torde de flesta skrika högt utan att tveka.
Inte misshandlar jag mina barn, tänker du….
Bära hand på sina barn är ju även förbjudet enl. Svensk Lag. Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966. Ett uttryckligt förbud gäller sedan 15 mars 1979 då följande formulering infördes i föräldrabalken:
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”
Så du kan med stolthet säga att du inte bär hand på dina barn och att du aldrig skulle tänka tanken att ens göra det.
Då kommer min följd fråga på om du misshandlar dina barn, nämligen denna fråga:
Misshandlar du ditt barn med dina ord och ditt hat mot den andra föräldern?
Lägger du skrämmande händelser som kan hända hos den andra föräldern på ditt / dina barns små skuldror som tunga ok ?
Säger du till ditt / dina barn att det är den andra förälderns fel att du, är arg och ledsen ?
Pratar du skit, finns inget annat ord att använda, om den andra föräldern inför ditt / dina barn ?
Säger du till ditt / dina barn att man inte får göra saker utan att du är med, dvs. barnet / barnen ej får göra vissa saker när de är hos den andra föräldern ?
För det mesta är det mamman som misshandlar sitt / sina barn på detta sätt, en indirekt hämnd mot pappan för att förhållandet inte fungerade eller för att pappan inte ska ha någon relation med sitt / sina barn överhuvudtaget.
Denna misshandel som lämnar öppna sår och djupa spår i själen hos ett barn är en grym tortyr, utstuderat och kallt levererat av deras mamma. Allt för att mamman skall kunna påpeka för de socialsekreterare och dyl. att barnen är ängsliga och uppjagade varje gång de ska till pappan och varje gång de kommer hem är de helt hysteriska och gråter.
Att inte fler utredare ställer sig frågan varför detta sker och kanske börjar utreda hur mamman är mot barnen och deras rätt till sin pappa, istället för att med pedantisk noggrannhet studera pappan in i minsta detalj.
Psykisk misshandel av barn sker varje dag, minut och sekund i detta land. Och det verkar som om socialen inte ser detta problem. Inte stoppas det mammor på löpande band från att systematiskt misshandla sina barn iaf. Det skulle ju bli löpsedlar som heter duga !
Barnens ångest, nervositet och stressade uppförande måste tas i akt. Det måste utredas noggrant varför barnen är så uppskruvade och förstörda. Att per automatik gå på vad mamman säger är ett brott mot barnen. Det är Barnens Bästa som skall genomsyra utredningen, inte vad bitterfittan till mamma vill.
Har ni ett bättre ord för mamman som misshandlar sina barn psykiskt för att ge igen på pappan till dem, så hör av er!
Denna utstuderade och kallblodiga misshandel av barn måste stoppas !
Kan socialen och förhoppningsvis familjerätten se förbi och ignorera bitterfittans elaka tjyvnyp och ge barnen deras rätt tillbaka ?
Deras rätt till en pappa och deras rätt till sig själv som en individ.
Eller är det bekvämare att gå i invanda spår och alltid tro mer på mamman, istället för att se till all fakta och ge alla parter i målet rätt att säga sitt ?
Bitterfittan har haft och har en stor makt över sitt / sina barns liv och öde i detta land, det är dags att detta slutar här och nu.
Du respekterar kanske inte pappan till ditt / dina barn, men du ska
FAN I MIG INTE MISSHANDLA DINA BARN !!!
Vad du än har emot pappan så SKA du inte ta ut det via barnen. Det du utsätter dina barn för gör dig till allt det du anklagar pappan för. Det är DU som är den sämre av föräldrarna till barnen, inte pappan.
Har du ens tänkt på det, eller är du så full av hat och äganderätt till barnen att du inte bryr dig ???
För er som vill läsa hur det är att vara pappa till en liten nervös dotter som är rädd för allt. Ni kan klicka in på Ingrid Carlqvists blogg. Klicka här.
Jag vet att denna lilla fundering som jag nu skriver ner är och kommer att skapa lite kontrovers. Vilket är en liten baktanke.
Kan man säga att denna psykiska tortyr av barnen är en liten “kusin” eller ett “syskon” till Münchhausen by proxy (MBP) ?
Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
I dessa fall med den psykiska misshandeln är det socialen, familjerätten och samhället som skall se att mamman är den som är den lämpliga vårdnadshavaren. Barnet / barnen är ju helt förstörda av att åka till pappan och värre när de kommer hem. Självklart är då mamman den GODA av dessa två ! Där har ju barnen an trygg och harmonisk levnadsmiljö…..
Ann-Mari's Blogg 
hur bär man sig åt för att nå rättvisa för barnens bästa? I takt med att tiden går skador hon dem för livet!
Vi (min sambo o jag) har legat i vårdnadstvist i flera år med hans ex fru. Han har anklagats för allt du kan tänka dig. Mamman är psykiskt sjuk men, det är sekretess om inte hon går med på att rätten får ta del av hennes journal.
Hur kan hon bara kunna anklaga den finaste pappan för alla dessa saker och aldrig själv bli granskad? Han har INGEN CHANS!
Åsa,
det du beskriver upplever många som ett moment 22.
Det finns dock en mikroskopisk chans att gå runt socialtjänstens och sjukvårdens tystnadsplikt.
Skulle det vara så att den här modern innehar handlingar som är relevanta i en tvist och detta är vedertaget så kan man begära ett sk. editionsföreläggande vilket innebär att vederbörande måste lämna handlingarna till tingsrätten. Det kan tex. vara fråga om sjukjuornal eller dokument från socialtjänsten.
Man kan alltså avkräva en part i ett ärende handlingar men aldrig en myndighet som omfattas av tystnadsplikt.
Lägger in en länk till Wikipedia om du vill kolla lite närmare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Editionsf%C3%B6rel%C3%A4ggande
Tack för ditt svar Even!
Du förstår nog vilken otrolig känsla det är bara att få respons!
Passar på att ställa en fråga till; Kan man ställa en fråga direkt till domaren? Be om råd?
Det har gått så långt så min sambo funderar på att dra sig ur vårdnadstvisten eftersom att, desto mer han kämpar för en HELT NORMAL VARDAG FÖR SINA BARN, desto mer lidande utsätter modern dem för. Hans fråga kommer följdaktligen att lyda: Skall de behöva växa upp utan pappa för att inte utsättas för psykisk misshandel av deras egen mor?
Vad tror du? Vårat ombud säger bara att det kommer att ta tid, men att han kommer att få rätt. Vi misströstar. Och vi är inte beredda att strida mer om det skall skada barnen mer än det redan gör! Senast anmälde hon pappan för sexuella övergrepp för andra gången. (första gången lades ner precis som alla andra anklagelser) Förstår någon i det här landet hur sjuk en mamma måste vara för att utsätta sin dotter för detta!?? Även om det inte skulle leda till fysisk undersökning(vilket vore förödande för en flicka i den åldern!) så är alla dessa onaturliga frågeställningar tillräckligt! Hur kan en mamma göra så här?
Tack igen!
Åsa,
Jag håller med ert ombud, sådana här processer tar tid och det enda ni kan göra är att inte försöka misströsta.
Man kan vända sig till domaren med vissa frågor men de skall då vara av allmän karaktär, alltså man kan fråga om hur processen fungerar och ha funderingar kring det.
Ser också att du har tankar kring barnet som är ganska vanliga vid infekterade tvister och det är att man kanske vill lägga ned för att undvika att skada barnet.
Jag skulle dock be er att tänka på saken så här istället:
Om fadern väljer att lägga ned så slipper barnet ett visst obehag på kort sikt men vad blir följden på lång sikt?
Att växa upp med en frånvarande och saknad förälder är både ett långvarigt lidande och något som slår tillbaka i framtiden, här talar vi om vuxen ålder.
Nu känner jag inte till de faktiska förhållandena som vem som har vårdnaden eller är boförälder. Inte heller om det finns tidigare domslut som skulle kunna
användas för att förkorta processen, tex genom verkställighet.
Det tycks annars vara en ganska vanlig feluppfattning att en anmälan tex. per automatik skulle sätta gällande domar ur spel. Så är naturligtvis inte fallet. Men som sagt, bakgrunden är okänd och då blir det mest spekulationer från min sida.
Sådana här saker kanske inte skall diskuteras på en öppen blogg men om du känner för det så maila oss på Vanliga Pappor så tror jag att både du och sambon kan få goda råd och stöd av föräldrar som upplevt eller upplever liknande situationer.
Du hittar oss och mailadress på http://www.vanligappor.se