Thorn in my side

Jag har jobbat på det.
Med underbart stöd av min chef som funderat som ett
bollplank och påhejare. Jag försöker att tagga ner.

Det är väldigt lätt att ånga på i sina invanda fotspår, men tack vare att Ericsson
omorganiserade för x antal år sen så fick jag chansen och tillfället att börja på nytt på en helt ny avd.

I början var jag som alltid men med hjälp av Cathrin och en sund dialog så kunde jag börja sänka garden och förändra mig till ett mer positivt och trevligare sätt.

Jag önskar att tidigare chefer kunde ha haft samma tålamod och vilja att ha denna dialog som Cathrin och jag har. Det skulle ha gjort fler än jag glada och harmoniska.

Det har inte varit lätt och jag har snavat flera gånger, men på det stora hela så har det varit värt varenda tröga steg som jag har tagit. Tyvärr så trillar jag dit ibland, men nu märker jag de flesta gånger som det händer.

Det som jag tycker är lite synd är att folk i min omgivning inte alltid talar om för mig direkt att jag trampar på deras tår, utan jag får höra det på omvägar mycket senare.
Då är det svårt att veta vad som gick fel.

Varför är det så svårt att säga att man blir sårad eller stött ???

En annan sak som retar mig lite att vissa bekanta jag har utanför jobbet påpekar och försöker att drar tillbaka mig till den mindre trevliga personen. Det är otroligt jobbigt att sitta och tyst lyssna på dem när de går på. Men jag har kommit på att det är bäst att vara tyst, annars infriar jag deras fördomar.

Varför vill de inte se min utveckling ? De tycker ju att den mindre trevliga personen inte är bra, ändå så identifierar de mig som den fortfarande. Och de blir SÅ förvånade när de ser min nya person uppföra sig “normalt”.

Undrar just hur de skulle känna sig om jag påpekade mindre trevliga personer om dem?
Men det är lågt att göra så och då är det bättre att vara tyst.

Jag trivs med mig själv och uppskattar att arbeta med mig själv för att bli ännu mer trivsam.

Trivs du med sig själv?