Lojalitet inom en familj eller en grupp kan vara stark, så stark att den kritsika tänkandet och den egna uppfattningen suddas ut.
Sanning är som vi alla vet ett relativt begrepp används ibland i syfte att lura, försköna och förstärka en inbillad verklighet. När detta sker inom en familj eller mindre grupp får det förödande konsekvenser, även för personer utanför familjekärnan och gruppen.
I boken ”Inte utan mina söner” får vi läsa om en mamma, i boken kallad Liselotte i verkligheten Ann-Louise Valette, som har en verklighetsuppfattning som stämmer inte stämmer för fem öre överens med det verkliga livet.
Hennes familj, förutom hennes nu frånskilda make, verkar inte ha några problem med detta.
De stöttar henne i allt och därmed bekräftar de hennes fantasivärld, som kretsar kring anmälningar om absurda sexuella övergrepp, mord anklagelser och fri tolkning av domslut, som verklig.
Mamman har blivit dömd som inte lämplig vårdnadshavare, skulle man då inte reagera om helt plötslig hon får gemensam vårdnad? Få gemensam vårdnad utan att det har minskat med absurda anklagelser och polisanmälningar ? Varför har man inte bett att få se domslutet eller på annat sätt tagit reda på vad som stod i domen ?
Visst ska man lita och stötta sina nära & kära, men när och var suddas gränsen ut och man blir en nickedocka som bara håller med och sväljer allt med hull och hår istället för att tänka självständigt ???
Helt klart är det så att mammans familj ej ser att det inte är bra med henne. De hade inga problem med att hjälpa henne under den tid hon gömde sig med pojkarna under 6 månader. Systern hjälpte till lite här och var och Ann-Louise och pojkarna fick tom bo hemma hos föräldrarna !
Så lojaliteten går sträcker sig till Ann-Louise, men inte till pojkarna….
Att pojkarnas morföräldrar hjälpte mamman och undanlät sig att hjälpa barnbarnen, när de flyttade in till dem, visar hur starkt de tror på henne. Att hennes verklighet är den SANNA och allt annat är LÖGN.
Bevis finns ju i anmälningarna från systern till DI och att Ann-Louises pappa agerade ombud mellan henne och HD.
Hur förklarar man ett sådant förnekande av pojkarnas rättigheter och förkastandet av kritiskt självständigt tänkande ?
Är det gruppmentalitet och lojalitetsband via blodsband som är så starka att de står över lagen och sanningen ?
Att bara Ann-Louise blev åtalad i detta fall är märkligt, men inte förvånande. Jag antar att Tranås fallet med flera åtalade är ett undantag som ej blev en praxis för rättsväsendet att rätta sig efter.
Jag tror att det bästa för barnen i det här tragiska fallet skulle vara att man kom till insikt att man gjort fel, förlika sig med det för kunna gå vidare med förvissningen att det vore bra för barnen.
För det bästa måste ändå vara att barnen i framtiden skall kunna ha en någorlunda bra relation till sin mamma. För hur illa vi andra tycker och hur mycket vi förfasar oss över att barnen kidnappats av sin egen mor så är hon trots allt just de, deras mamma.
Ja, precis. Mekanismerna i familjebanden i den här historien (precis som med Mias familj i Gömda, som efter nästan 20 år kan fortsätta ljuga i en av våra största tidningar) för att skydda sin dotter) är jätteintressanta. Blir lögnen sanning om den upprepas tillräckligt ofta? Och hur kan det då finnas de som tror att små barn inte kan manipuleras att ”minnas” övergrepp och våld, om en hel familj med normalbegåvade vuxna kan bli så förblindade.
Bra tänkt och skrivet här!